Ung med missbruk – Hur gick det sen?

Med hjälp av ett unikt datamaterial har Susanne Alm följt en årskull stockholmare, födda 1953, från ungdomen ända upp till medelåldern. Dessa individer växte upp och var unga när narkotikamissbruket etablerades som ett av de stora samhälleliga hoten och en del av dem kom själva att hamna i tungt missbruk. Resultaten är, om inte förvånande, så nedslående.

Hur gick det för 1960- och 1970-talets svenska narkotikamissbrukare? För hur många tog livet slut redan innan medelåldern och hur såg livssituationen ut för dem som fortfarande var i livet vid drygt 50 års ålder?

Av samtliga 15 117 individer i den studerade årskullen var det tre procent som i 16-30 årsåldern hamnade i tungt missbruk. Uppdelat enligt kön gällde detta fyra procent av männen och två procent av kvinnorna. När vi sedan följde dessa individer upp till 56 års ålder och jämförde deras situation med motsvarande för dem utan känt missbruk, framträdde följande bild: 

Närmare fyra av tio av dem med känt missbruk i ungdom och ung vuxen ålder hade avlidit innan 56 års ålder. För dem utan känt missbruk var motsvarande andel fem procent. Ungefär lika stor andel av dem med känt missbruk, det vill säga fyra av tio, var fortfarande i livet men var antingen långvarigt sjuka, förtidspensionerade eller stod av andra skäl utanför arbetsmarknaden. Detta gällde 17 procent av dem utan känt missbruk. Slutligen var det endast knappt en av fem av dem med känt missbruk i 16-30 årsåldern som vid 56 års ålder hade en fast anknytning till arbetsmarknaden. Motsvarande andel bland dem utan känt missbruk var hela 72 procent.

 

Närmare fyra av tio av dem med känt missbruk i ungdom och ung vuxen ålder hade avlidit innan 56 års ålder.

 

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att livet för dem som i ung ålder hamnade i tungt narkotikamissbruk blev betydligt svårare än för övriga i årskullen. Dödligheten var extremt mycket högre och bland dem som fortfarande var i livet i medelåldern stod en betydligt större andel utanför arbetsmarknaden.

Konsekvenser inte värre för kvinnor än män

Det mesta av den tidigare kunskap som finns om långsiktiga konskevenser av tungt missbruk kommer från studier av enbart män, men i denna studie har vi kunnat jämföra missbrukets konsekvenser för kvinnor respektive män. Sådana jämförelser kompliceras dock av att det finns könsskillnader i exempelvis förvärvsfrekvens och dödlighet även bland dem utan känt missbruk. Jämförelser av absoluta nivåer bör därför kompletteras med sådana av relativa risker av narkotikamissbruk inom varje kön. Efter att båda typer av jämförelser gjorts i studien är den säkraste enskilda slutsatsen att oavsett mätmetod, så finns det åtminstone inga tecken på att missbrukets konsekvenser skulle vara ännu värre för kvinnorna än för männen, vilket ett par tidigare svenska studier har rapporterat.

Även om resultaten överlag är nedslående och visar på det tunga missbrukets mycket allvarliga konskevenser i ett långsiktigt perspektiv, så är det värt att notera att det inte gått dåligt för alla dem som i ungdomen och ung vuxen ålder hade erfarenhet av tungt missbruk – en knapp femtedel var i medelåldern integrerade på arbetsmarknaden och hade därmed troligen fått bukt med missbruket. Materialet ger möjligheten att i framtiden söka förklaringar till att en del individer trots allt lyckats ta sig ur sin svåra situation och kommit in på arbetsmarkanden. 

Susanne Alm
Kriminologiska institutionen, Stockholms universtitet

Publicerad 7.5.2015


Senast uppdaterad

2017-11-22

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet