Svårt att vara nöjd med alkoholutvecklingen i Sverige

Sommaren 2012 publicerade den svenska tankesmedjan Timbro en rapport som argumenterade för en liberaliserad alkoholpolitik i Sverige. Gabriel Romanus skriver i ett debattinlägg varför han inte godtar tankesmedjans argument.

Sambandet mellan total alkoholkonsumtion och skador har länge varit grundläggande för svensk alkoholpolitik. Därför har ett högt pris (genom alkoholskatter), och begränsning av tillgänglighet och privat vinstintresse i alkoholhandeln varit viktiga inslag i politiken.

Nu har det svenska näringslivets ”tankesmedja” Timbro publicerat en studie där grunden för politiken ifrågasätts. I skriften ”Alkoholen, en lyckad svensk liberalisering” hävdas att den svenska alkoholkonsumtionen sedan vi kom med i EU har ökat kraftigt, utan att skadorna har ökat så mycket som befarades. Därför anser författaren att vi kan gå vidare med att öka tillgängligheten utan att behöva befara ökade skador, kanske kan en ökad ”frihet” rent av leda till minskade skador.

För den som har medverkat till en del av de liberaliseringar som avses, är det givetvis glädjande att de inte anses ha ökat skadorna. Jag tror dock att näringslivets frihetsälskare jublar för tidigt. Här är några skäl att ta det lugnt.

 

  • En del skador har faktiskt ökat. Timbro-författaren väljer fakta som passar hans syfte. Dessutom kontrasterar han utvecklingen mot de värsta domedagsprofetiorna, för att sedan kunna framställa den faktiska utvecklingen som nästan en minskning av skador.

  • Omfattande forskning finns om sambandet mellan konsumtion och skador. Ett exempel bland många är ECAS-studien som omfattar femton västeuropeiska stater, perioden 1950-2000. I alla dessa ökade skadorna med ökad konsumtion. Detsamma har senare visats också för andra länder. Att sambandet plötsligt skulle ha upphört i Sverige den senaste tiden är föga sannolikt.

  • Mer troligt är att det finns en fördröjning av skadeökningen. De grupper där konsumtionen har ökat i Sverige är framför allt kvinnor och äldre. Bland ungdomar har konsumtionen snarast minskat. Tyvärr kan man befara att skadorna kommer att öka i de grupper som nu dricker mer än de gjorde tidigare.

  • Hittills har vårt mål varit att minska skadorna. Ska vi nu vara nöjda med att skadorna inte har ökat så mycket som en del fruktade inför EU-inträdet? Trots att vi har mindre alkoholskador än andra länder, är alkoholen fortfarande en viktig faktor bakom våra värsta sociala och medicinska problem.

  • Timbroskribenten noterar att ökningen av antalet systembutiker med något hundratal inte har medfört avgörande skadeökning. Därför vill han att 8000 privata butiker med vinstintresse ska få sälja alkoholdrycker. Dessutom bör alkoholen bli billigare. Hur troligt är det, att det kan ske utan att drickandet och därmed skadorna ökar?

  • Om våra makthavare fortfarande har ambitionen att bättre förebygga alkoholskador gör de klokt att grunda politiken på forskning som använder vetenskapliga metoder – t. ex. tidsserieanalys där man försöker renodla effekten av olika faktorer och kontrollera för andra faktorer som påverkar utvecklingen – snarare än på ideologiskt marknadsliberalt önsketänkande, som stöder den kommersiella alkoholindustrins intresse av ökad försäljning.

 

Gabriel Romanus

Senast uppdaterad

2017-11-22

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet