Socialarbetarens dilemma – beskydd eller självbestämmanderätt?

Finska socialarbetare får sällan utbildning i hur alkoholproblem ska identifieras eller behandlas trots att de ofta arbetar med alkoholrelaterade problem. Michael Egerer skriver om hur socialarbetare gör skillnad på storkonsumenter och alkoholister för att bestämma vilka insatser som krävs.

Socialarbetare ställs inför två dilemman i arbetet med klienter med alkoholproblem.

För det första stöter socialarbetare dagligen på alkoholrelaterade problem men har sällan möjlighet att delta i utbildningar om hur dessa problem ska identifieras och behandlas.

För det andra tvingas socialarbetare gå en balansgång mellan en växande förväntan på individuellt ansvar och en förväntan på en omsorgstagande välfärdsstat. Samtidigt som socialarbetare ska ingripa ska de respektera klientens självbestämmanderätt.


Socialarbetaren har förståelse för storkonsumenten. Drickandet ses som ett fel, men förståeligt, sätt att klara av problem i familjen och det egna livet.


Människan agerar beroende på de uppfattningar och förväntningar hon har av andra.  Socialarbetares föreställningar av vad en alkoholist är bestämmer vem de definierar som sådan och vilka insatser som krävs – om det överhuvudtaget krävs några. Så vilka föreställningar om alkoholism har allmänna kommunala socialarbetare i Finland? I den här studien har vi analyserat finska socialarbetares diskussioner utifrån filmklipp som skildrar alkoholproblem.

Ett sätt för socialarbetare att hantera dilemmat är att göra skillnad mellan alkoholister och storkonsumenter.

Socialarbetaren har förståelse för storkonsumenten. Drickandet ses som ett fel, men förståeligt, sätt att klara av problem i familjen och det egna livet. Storkonsumenten är inte ansvarig för sitt alkoholproblem, men enligt socialarbetare nog ansvarig för att göra något åt sin situation och sluta eller åtminstone minska på drickandet. I dessa fall ser socialarbetare problemet ur drickarens synvinkel och ger sig själva en passiv roll att bistå storkonsumenter att ta sig ur sitt missbruk – om de själva vill det.

Då storkonsumtionen övergår till alkoholism fokuserar socialarbetare allt mer på de risker och skador alkoholisten kan orsaka sin familj, personer i omgivningen men också samhället i stort. Problemet kan då inte längre ses som förståeligt, utan kan endast diskuteras enligt de risker och skador det orsakar. I dessa fall tar sig socialarbetaren en aktiv roll med målet att skydda personer i alkoholistens omgivning.

Socialarbetarens förhållningssätt till alkoholproblem verkar vara rotat dels i den historiska bilden av yrket och dels i organiseringen av folkhälsoarbete. Det har funnits en klyfta mellan professionella inom missbrukarvården och den allmänna socialarbetaren. Socialarbetare är involverade i det dagliga upprätthållandet av välfärdsstaten, men inte i behandlingen av det individuella missbruket.

Socialarbetare respekterar vikten som sätts i dag på den individuella självbestämmanderätten men är kritiska till bristen på möjlighet att ingripa – också genom att minska alkoholistens självbestämmanderätt i fall då andra riskerar att skadas.

 

Michael Egerer,

forskare vid Institutionen för socialvetenskaper vid Helsingfors universitet.

(Översättning Julius von Wright)

 


Detta är ett sammandrag av Michael Egerers, Matilda Hellmans och Pekka Sulkunens artikel Autonomy and protection in the welfare state. Finnish social workers' views on alcohol problems, publicerad i den nordiska antologin A Welfare Policy Patchwork - Negotiating the Public Good in Times of Transition.

 


 

 

 

Senast uppdaterad

2017-11-22

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet