”Gravida som röker får inte lämnas utan hjälp”

Finland är det land i Norden där flest gravida röker. Orsakerna till varför Finland toppar statistiken är oklara, men gemensamt för hela Norden är att allt fler som röker i början av graviditeten slutar röka under graviditetens gång.

”Jag känner att jag inte förtjänar det här barnet, eftersom jag helt enkelt inte kan sluta röka. Det blir en ask tobak om dagen och jag har inte ens lyckats minska i och med graviditeten. Men jag måste, jag vill! Men jag bara inte förstår varför det ska vara så jävla svårt…”

År 2014 rökte 8,2 procent av de gravida kvinnorna i Finland i slutet av graviditeten, jämfört med fyra procent i Sverige. Programmet Rökfritt Helsingfors (2007-2015) har bidragit till de sjunkande siffrorna i Finland. Ett av de centrala målen har varit att förebygga rökning bland barn och unga och flera av programmets åtgärder riktade sig till stadens mödra- och barnrådgivningar.

– I Helsingfors minskade andelen kvinnor som röker i början av graviditeten från 10,6 procent år 2007 till 6 procent år 2015. Om man jämför med resten av Finland låg samma siffra på cirka 15 procent under hela programperioden. I Helsingfors minskade också rökning bland kvinnornas partners, berättar programsekreterare Tarja Saarinen från Helsingfors stad.

Programmet uppvisade inte enbart goda siffror för gravida, också inom andra grupper röker man numera allt mer sällan.
– Det är förstås svårt att säga hur mycket som är programmets förtjänst och vad som beror på ny lagstiftning och allmänna attitydförändringar, men riktningen är rätt, konstaterar Saarinen.

Sluta, inte bara minska

Vid mödra- och barnrådgivningarna finns klara direktiv om hur personalen ska stöda både mammor och pappor att sluta röka. Tobaksrökning förs alltid på tal vid första besöket, med hjälp av Fagerströms test för nikotinberoende, och uppföljningar görs, personalen har fått utbildning i att hjälpa gravida kvinnor att sluta röka och vid varje mödra- och barnrådgivningscentral finns en kontaktperson som är expert inom tobaksområdet. På våren tas ett nytt verktyg i bruk nationellt för att genom samtal motivera blivande mödrar att sluta.

– Att prata om rökning med gravida kvinnor kan vara väldigt känsligt, men de flesta undersökningar visar att kvinnorna vill tala om rökning, de vill ha hjälp. Få upplever att vårdpersonalen moraliserar, berättar avdelningsskötare Anu Piispanen vid Åggelby mödra- och barnrådgivning.


Avdelningsskötare Anu Piispanen betonar vikten av att de gravida själva får prata om varför de röker. Foto: Jessica Gustafsson.

Piispanen tillägger att vårdpersonalen kunde bli ännu modigare då det gäller att tala om att sluta röka helt, inte bara minska – och om att också låta bli att börja röka igen efter graviditeten.

Måste fatta beslutet själv

Tobaksrökning är fortfarande en av de största hälsoriskerna för fostret och gravida kvinnor. Rökning under graviditet ökar riskerna för bland annat tidig födsel, låg födselvikt och missfall. Senare i livet har barnet större risk för luftvägsinfektioner, inlärningssvårigheter och hyperaktivitet.

”Jag känner till alla risker med tobaksrökning men på något sätt förtränger jag dem. Jag vet att jag förstör mig själv om jag fortsätter så här och tydligen också mitt ofödda barn. Hur kan man vara så beroende av en så korkad och onödig sak som tobak? Jag vet många mammor som slutat genast då stickan visat plus. För dem har det varit så enkelt – ”det är ju bara att sluta”- men varför klarar inte jag av det?”

– Vårdpersonalen måste vara uppmärksam på att inte bara prata på om riskerna, det är viktigt att de gravida själva får berätta om sin situation. En dialog leder oftare till att klienterna ställer upp egna mål. Mammorna måste exempelvis själva bestämma när de tänker sluta röka, det kan ingen annan göra för dem. Vi måste ta reda på vilket stöd just den klienten behöver för att kunna sluta, vad som oroar henne och vad som hindrar henne från att sluta, konstaterar Piispanen.

Partnerns stöd behövs

”Min man försöker stöda mig så gott han kan men han röker själv och är inte beredd att sluta. Jag vill inte berätta om min situation för andra som står mig nära eftersom jag skulle skämmas för mycket.”

Majoriteten av de gravida kvinnor som röker har en partner som också gör det. Partnerns roll i mammans beslut att sluta röka är stor och hen involveras från första besöket vid mödra- och barnrådgivningen. 

– Det är inte ovanligt att partnern genast i samband med det första samtalet meddelar att man inte är beredd att sluta röka. Här är det viktigt att påpeka hur väsentligt deras stöd till kvinnorna är, berätta om riskerna med passiv rökning och att rökning är ärftligt betingat, säger Piispanen.

Frivilligt blåstest

Åggelby mödra- och barnrådgivning använder numera en kolmonoxidmätare i rökavvänjningsarbetet. Den fungerar enligt samma princip som en alkoholmätare och kan vara till hjälp för båda föräldrarna.

– Det frivilliga blåstestet visar kolmonoxidhalterna i både kvinnans och fostrets hemoglobin. Vi får reda på hur många cigaretter kvinnan rökt under det senaste dygnet och om hon utsatts för passiv rökning. De flesta känner till riskerna med tobaksrökning men med hjälp av mätaren klargörs riskerna på ett helt annat sätt. Till exempel kan vi berätta att kolmonoxid inte försvinner lika snabbt från fostret som från mamman, berättar Piispanen.

”Jag har försökt sluta (säkert tiotals gånger i mitt liv) men bara klarat av att vara utan en dag. Det känns som att ju större skuldkänslor jag har, desto mer vill jag röka. Ibland har jag till och med kedjerökt, gråtande. Jag är bara så svag, tobaken håller mig i ett järngrepp.”

– Till de kvinnor som inte lyckas sluta röka är det viktigt att vi förmedlar att vi finns här, att de inte är ensamma och att de alltid har en möjlighet att få hjälp om de kommer på andra tankar, avslutar Piispanen.

 

De kursiverade citaten har publicerats på det finska diskussionsforumet Vauva.fi och är fritt översatta av skribenten.

Text: Jessica Gustafsson

Publicerad 2.10.2017

Senast uppdaterad

2017-11-22

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet