Hatfylld kärlek – förhållandet mellan forskare och offentligheten

21.8.2015 En diskussion om forskarnas inställning till medier – både gammelmedier och sociala medier - har blåst upp i USA. En enkät besvarad av närmare 4000 forskare anknutna till American Association for the Advancement of Science visar att de flesta, hela 87 procent, anser att forskare borde ta en aktiv roll i den offentliga debatten. Samtidigt anser en nästan lika stor grupp att journalisters oförmåga att bedöma kvaliteten på forskningsresultat är ett stort problem. Hälften tycker dessutom att simplifiering av forskningsresultat är ett stort problem för forskning i allmänhet.

Bilden av forskaren som sitter i det dammiga lilla rummet uppe i sitt Elfenbenstorn bakom högar av papper och utan koppling till omvärlden är föråldrad och stämmer inte. På bara några år har det skett en stor förändring i hur forskningsinstitut och universitet når ut via webbplatser, Twitter, Facebook, bloggar och pressmeddelanden. Ett ypperligt exempel på detta är norska Statens institutt for rusmiddelforskning, som regelbundet publicerar populärvetenskapliga artiklar om den forskning de gör. Under min tid på popNAD har jag också märkt att forskare är själva ivriga på att skriva och berätta om sin forskning – då de har tid mellan sina ansökningsfrister.

Men det finns som sagt en misstro mellan forskare och medier. Det märker jag själv i mitt arbete och det ser jag varje dag orsaken till i dagstidningar. Forskningsresultat förenklas, forskare felciteras, statistik feltolkas och studier beskrivs sällan (här är finska Helsingin Sanomat, som alltid beskriver studier de rapporterar om, ett bra exempel på det motsatta). Sakta men säkert försvinner tilliten. Samtidigt slår piskan i forskarens rygg för att få lite av det offentliga ljuset. Krav för att få forskningsunderstöd och nya universitetslagar sätter allt större press på forskare att vara synliga i medier – på gott och ont. En del forskningsresultat borde finnas tillgängliga också för en icke-akademisk publik, visst, men forskningsområden får inte heller bestraffas för att inte vara mediesexiga. Det är ingen måttstock på dess kvalitet eller på hur viktig den är.

Samtidigt så kan forskare som håller sig framme i medier också möta misstro bland sina kollegor. Att ta sig an den offentliga debatten kan anses vara oseriöst och det finns en uppfattning om att det är ovetenskapligt för forskare ta ställning i frågor. Debatter anses höra till personer med agendor och inte till forskare, som kanske till och med har gjort en grundlig bedömning i frågan.

Inom alkohol- och drogområdet spelar ännu en faktor roll i förhållandet mellan forskare och det offentliga: debattklimatet. Vårt seminarium om cannabisdebatten i Norden ifjol visade att det är väldigt känsligt som forskare att delta i debatten kring olagliga droger. Forskare stämplas lätt som drogliberala och förbudsivrare. Då det gäller cannabisdiskussionen så visade det sig också finnas en skillnad mellan Norge och Sverige – i motsats till de svenska forskarna så var de norska kollegorna synliga i debatten, till och med genom insändare. Samma norska öppenhet syns också inom andra områden, som e-cigaretter och alkohol.

I Finland är den alkoholpolitiska debatten så inflammerad att forskare väljer att hålla sig utanför på grund av hot och näthat (för att inte nämna tjänstemännen som hotas för deras alkoholpolitiska förslag).

Under Nordens Välfärdscenters diskussion i Almedalen ”Missbruk av fakta? Alkohol och droger i medierna” konstaterade Cissi Askwall från Vetenskap och Allmänhet att ett stort problem är att specialiseringen bland journalister minskar och de har mindre tid att sätta sig in i material de arbetar med. En brist på forskare i den offentliga debatten ger rum för oseriösa röster sade Björn Johnson under samma diskussion.

Särskilt inom polariserade och politiska frågor som alkohol och narkotika så kan denna brist få trista följder för samhällsutvecklingen.

Julius von Wright
redaktör, popNAD 

 

 

Senast uppdaterad

2016-03-01

Nordens Välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet