Cannabisen erövrar USA

Delstat efter delstat i USA har legaliserat cannabis. Vad ligger egentligen bakom denna plötsliga kursändring i ett land som är känt för sin hårda linje i kriget mot narkotika? Detta är bara ett steg i ett mer omfattande avståndstagande från kriget, säger professor Craig Reinarman.

Flera delstater i USA har under en kort tid legaliserat cannabis. Delstaterna Washington och Colorado godkände legaliseringen vid folkomröstningar år 2012. Sedan dess har Oregon och Alaska valt att gå samma väg och många andra delstater funderar på att följa efter. Av städerna har bland andra huvudstaden Washington D.C. legaliserat bruket av cannabis och medicinskt bruk är redan tillåtet i över 20 delstater.

Hur är det möjligt med en så snabb kursändring i ett land känt för sitt tuffa krig mot narkotika, i ett land som en gång i tiden ”uppfann” totalförbudet mot narkotika - det som senare blev global politik?

Professor Craig Reinarman, narkotikaforskare med lång karriär vid Santa Cruz universitet i Kalifornien, är känd bland annat för att han tillsammans med Harry Levine skrev boken Crack in America, som analyserade det som under Ronald Reagans tid växte till ett krig mot narkotikan. Han har också forskat i kontrollen av cannabisbrukarna och studerat brukare av medicinsk cannabis i USA. Jag intervjuade Reinarman i februari 2015.

 

"Den globala cannabispolitiken bygger de facto på antagandet att om cannabis skulle vara fritt eller lätt tillgängligt skulle det hända hemska saker. Utvecklingen hittills i Colorado pekar på motsatsen" säger professor Craig Reinarman. Foto: UC Santa Cruz.


Legalisering kostar mycket pengar

 

– Bakom den legalisering som sker nu ligger ett långt och systematiskt förändringsarbete – och mycket pengar, säger Reinarman.

Bland de aktiva finansiärerna finns bland annat två kända miljardärer, George Soros och Peter Lewis. Soros har finansierat organisationen Drug Policy Alliance och Lewis särskilt organisationen Marijuana Policy Project, vilket har gett båda nyckelpositioner i legaliseringen av cannabis. Lewis, som dog 2013, skapade sin förmögenhet inom försäkringsbranschen och intog också personligen en synlig plats i legaliseringskampanjen.

 

Man kan säga att narkotikapolitikens pendel svänger tillbaka från narkotikakrigets ytterlighetsposition

 

Man har uppskattat att Lewis finansierade legaliseringen av cannabis med 40-60 miljoner dollar och Soros med cirka 80 miljoner. De två finansiärerna hade olika motiv. För Lewis vare det mera fråga om ett personligt projekt, särskilt sedan hans ben amputerades år 1998 och han fann att cannabisen gav honom smärtlindring. Soros har finansierat projekt för reformer av narkotikapolitiken också utanför USA och inte bara vad gäller cannabis. Hans institut Open Society har satsat särskilt på en demokratisering av Östeuropa och olika utvecklingsländer – och sett narkotikapolitiken som ett led i detta. 

 

Kalifornien nästa?

 

Reinarman bedömer att Kalifornien är nästa delstat som legaliserar cannabis. Man hade en folkomröstning i frågan redan år 2010, men legaliseringen föll då med knapp marginal.

– År 2016 vore den ideala tidpunkten. Då är det presidentval och röstarna och särskilt de unga mobiliseras. Meningen är att utnyttja det tillfället.

För tillfället pekar gallupar på ett starkt stöd för legalisering. Motståndet finns till största delen inom ordningsmakten: hos polisen, fängelsepersonalen och åklagarväsendet.

– Eller egentligen hos 4-5 av deras intresseorganisationer. Det vill säga bland personer och organisationer som drar nytta av den nuvarande förbudslagstiftningen på narkotikaområdet. Jag benämner dem det ”narkotikakontrollindustriella komplexet, säger Reinarman.

Att genomföra en legalisering kräver tid, stora insatser och pengar. Hur det i praktiken går till varierar från delstat till delstat. Till exempel i Kalifornien måste man först, med hjälp av jurister, göra ett lagförslag som sedan går till centralförvaltningen för godkännande. Därefter görs en ansökan om att förslaget ska underställas en folkomröstning. För det krävs hundratusen namnunderskrifter, vilket inte är svårt bara man kan betala några hundra personer att samla in dem. När ett tillräckligt antal namn samlats in och godkänts går förslaget vidare till omröstning.

 

Den globala cannabispolitiken bygger de facto på antagandet att om cannabis skulle vara fritt eller lätt tillgängligt skulle det hända hemska saker. Utvecklingen hittills i Colorado pekar på motsatsen.

 

Före omröstningen återstår ännu ett skede som kräver mycket pengar: reklamkampanjer. Kalifornien, som ett exempel, är inte ett enhetligt medielandskap utan de dyra kampanjerna måste föras på olika sätt i olika områden. 

 

Rädslorna har inte besannats

 

Hela världen följer nu noggrant med vad som händer i Colorado. I flera decennier har man funderat över vad som kommer att hända om cannabisen legaliseras. Jag frågar Reinarman hur man följer upp och bedömer utvecklingen i Colorado.

– En viss andel av skatteintäkterna där är öronmärkta för forskning: om hur mycket man använder, vilka problem som uppstår, hur många som kör narkotikapåverkade och så vidare. Man gör den här forskningen för att kunna kontrollera skadeverkningarna, säger Reinarman.

– Den globala cannabispolitiken bygger de facto på antagandet att om cannabis skulle vara fritt eller lätt tillgängligt skulle det hända hemska saker. Utvecklingen hittills i Colorado pekar på motsatsen. Kritikerna av medicinsk cannabis sa tidigare att om man tillåter det ökar tillgängligheten till cannabis som i sin tur ökar bruket. Det har inte skett. Antalet medicinska tillstånd har sjunkit redan under flera år och i Colorado har bruket av cannabis bland ungdom till och med sjunkit en aning. Antalet som kör under narkotikapåverkan har inte ökat. Inkörsportsteorin har inte besannats.

Liknande hotbilder målades upp på sin tid i Nederländerna, men de har inte besannats där heller. Brukets omfattning ligger på en europeisk medelnivå och är lägre än i till exempel Spanien, Tyskland och Storbritannien. Redan på basen av de erfarenheter vi haft hittills kan man konstatera att en förbättrad tillgänglighet inte är ödesdiger.

– Vissa konservativa stater som omger Colorado har visserligen klagat på att när folk åker till Colorado för att få cannabis innebär det merkostnader för de omgivande staternas lagövervakning. De kräver att Colorado ska betala de här kostnaderna, påpekar Reinarman.


Medicinsk cannabis röjde väg

 

Vi talar en stund om medicinsk cannabis. Jag berättar för Reinarman att min uppfattning är att den har fungerat som vägröjare för en legalisering av rekreationsbruk. Redan på 1990-talet uppstod en rörelse för medicinsk cannabis i norra Kalifornien. I Bay Area marknadsförs den både mycket och öppet. Under min resa läser jag gratistidningen Metro, som har två stora sidor fyllda av reklam för medicinsk cannabis. Bakom en del av reklamerna står så kallade bedömningsenheter där man kan lösa in ett köpkort för medicinsk cannabis (”red card”), uppenbarligen mycket lätt.

 

   

Cannabanana $5. Reklam för medicinsk cannabis i en Metrotidning från Kalifornien. Foto: Tuukka Tammi.


Har den medicinska cannabisen i praktiken också lett till ett reglerat rekreationsbruk? Reinarman stryker sitt skägg en stund innan han svarar.

– Jag skulle formulera det lite annorlunda, men svaret är ja. Du går bara till en av de där enheterna och fyller i en blankett. Om din förklaring godkänns – vilket den oftast görs – får du ditt kort. Det är dock närmast i Kalifornien som det är så lätt att få ett kort, eftersom lagstiftningen för medicinsk cannabis har skrivits på ett oprecist sätt för att så många som möjligt som kan dra nytta av cannabisterapi ska kunna åtnjuta den.

 

Narkotikapolitikens pendel i gungning

 

Förändringen av cannabispolitiken berör också narkotikapolitiken generellt, anser Reinarman.

– Legaliseringen av cannabis är ett led i ett mera omfattande avståndstagande från kriget mot narkotikan och den politik som fyllt fängelserna. I Kalifornien godkändes nyligen ett lagförslag som märkbart sänkte straffsatserna för innehav av all slags narkotika och motsvarande förändringar sker i många delstater. Man kan säga att narkotikapolitikens pendel svänger tillbaka från narkotikakrigets ytterlighetsposition, bedömer Reinarman.

Fortfarande finns det mycket att göra. Fängelserna är överbefolkade och i Kalifornien gäller fortfarande en lag som kallas ”three strikes”. Det betyder att om du för tredje gången straffas för ett brott blir fängelsedomen automatiskt mellan 25 år och livstid. Det tredje brottet kan vara hur litet och trivialt som helst – och det är det ofta – som till exempel innehav av en liten mängd narkotika, ett positivt narkotikaprov under villkorlig frigivning eller att snatta en dvd i en butik.

– Det här försöker man få ändring på nu. Högsta domstolen har nyligen fastslagit som riktlinje att antalet fängelsedomar ska begränsas, berättar Reinarman.

Det var under Reagans tid som kriget mot narkotikan fick ökad kapacitet och George Bush gav ytterligare skjuts åt det, men det var först med Bill Clinton som det drevs till sin spets.

– Han genomförde en hårdare kontrollpolitik än ytterhögern och ökade antalet poliser på gatorna med 100 000. När man en gång har skapat en sådan resurs är det svårt att dra ner på den. Det räcker för polisen att visa att de gjort många arresteringar för narkotikainnehav. Det enklaste sättet att se till att antalet hålls uppe är att fånga in marijuanarökare som står på öppen gata. Dessa är ofta spansktalande invandrare eller afroamerikaner, säger Reinarman.

När den ekonomiska krisen har minskat delstaternas skatteintäkter har polisen alltmer försökt fylla på sitt resursbehov med finansiering ur de federala medlen för kriget mot narkotikan. Det enda som den federala staten kräver i motprestation är ett tillräckligt antal narkotikarelaterade arresteringar.

– Ett bra argument mot narkotikaförbudslagarna har i själva verket varit att det förvränger polisarbetet och styr resurserna bort från annat polisarbete. Och att de stora pengar som rör sig i kriget mellan narkotikakartellerna hotar att korrumpera en del av poliserna. Mexiko är förstås ett extremt exempel på detta, men också i USA ser vi exempel på det här, berättar Reinarman.

 

Tuukka Tammi, chefredaktör för den finska tidskriften Yhteiskuntapolitiikka och medlem av NAD:s redaktionsråd

Publicerad 26.5.2015

Översättning: Kerstin Stenius. Orginalartikeln "Kannabis valloittaa Yhdysvaltoja" publicerades i Tiimi nr 2/2015, s. 6-9.

 

Senast uppdaterad

2016-11-30

Nordens Välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet