Beteende som tar proportionerna av beroende är ett tema som har blivit allt vanligare både i den medicinska och samhälleliga debatten. Spel-, shopping och sexberoende är missbruk som diskuteras allt flitigare och som också tagit steget in på bioduken. I senaste NAD studerar Varpu Rantala hur dessa beroenden visas på film.
Varpu Rantala har sett på öppningsscener i amerikanska filmer för att se hur tittaren blir introducerad till beroendeformer som inte är relaterade till konsumtion av substanser. Substansberoende i film brukar ofta visualiseras med spår på kroppen, men sex- eller spelberoende behöver inte nödvändigtvis orsaka fysisk skada. Så med vilka knep fångar regissörerna bilden av en persons känsla av begär, åtrå, lust, rädsla, skam – känslor som alla är kopplade till beroende?
Den svaga individen
De sex filmerna i Rantalas material beskriver till synes vanliga amerikaner med jobb, bil, hus och familj. Alla filmer börjar med en berättarröst som sätter åskådaren direkt i huvudrollens inre. Tankarna beskrivs och beroendet målas upp som en orsak av inre krafter, så som åtrå och begär. Samtidigt används utomstående objekt eller personer – föremålet för åtrån – som rekvisita för att ge åskådaren förståelse för vad det är som lockar. Blinkande spelmaskiner. Erotiska kroppar. Köpcentrum fyllda till taket med reklam.
Medan han har sex i en toalett används ett kallt ljus – något som inte vanligtvis används för att porträttera något som åtråvärt.
Genomgående för filmerna är att de använder närbilder av ansikten och delar av kroppen för att fånga de tankar som går igenom huvudet. Extrema närbilder av ansikten ses som en teknik att bryta barriärerna mellan bild och åskådare, att bryta gränsen mellan det yttre och det inre. Närbilder och snabba svepande filmklipp ger scenerna spänning. Färgsättningen är ofta blek och kall och utrymmen porträtteras antingen som klaustrofobiska eller tomma. Kontraster används i filmerna för att betona åtrån till något, som till exempel flickan i Confessions of a shopaholic som skäms över sina ”fula” kläder då hon ser ett gäng flickor i ”snygga”. Dessa flickor porträtteras i klara färger, medan hennes kläder syns i ett grått och trist ljus.
I filmen Choke om en mans sexberoende används motsatta effekter för att visa bristen på protagonistens djupare känslor för sex. Medan han har sex i en toalett används ett kallt ljus – något som inte vanligtvis används för att porträttera något som åtråvärt. Rörelserna är mekaniska och tillsammans med det kalla ljuset visar de beroendets tvåsidiga natur: samtidigt som personen fattar sina egna beslut är hon offer för sin egen åtrå.
Julius von Wright
