english page finnish page

Sverige

  • Alkohol och narkotika

Innehåll:

 

Tillgänglighet och försäljning

Alkoholmonopol: Ja.
Systembolaget, grundat 1955, säljer med ensamrätt starköl, vin och starksprit.

Åldersgräns:
För att handla alkoholhaltiga drycker på Systembolaget bör man vara 20 år gammal.
För att köpa lättöl i butiker och på restaurang måste man ha fyllt 18.

Utbud och omfång av försäljningspunkter:
Systembolaget har 418 butiker och 510 ombud.

Öppethållningstider:
Systembolaget håller öppet måndag - fredag 10.00 – 18.00 och lördag 10.00 – 13.00.

Utskänkning:
Utskänkning i restauranger och barer får pågå mellan klocka 11.00 och 01.00 om inte tillståndsmyndigheterna i kommunerna beslutar annat.
Se t.ex Stockholms stads riktlinjer för serveringstillstånd här .

Alkoholhalt i drycker:
2.25–60 vol. %

Marknadsföring:
Alkoholreklam för produkter över 15 vol.% är inte tillåten. Sveriges alkohollag kräver att måttfullhet skall iakttagas vid marknadsföring av alkoholdrycker vilket bland annat betyder att reklamer inte får vara påträngande eller uppmana till överdriven konsumtion. Marknadsföring av alkoholprodukter får inte vända sig till barn eller unga och inte sändas i radio eller TV.
Alkohollagen i sin helhet hittas här.

EU medlemskap:
Ja.
Sverige gick med i EU år 1995.

Befolkning:
9 482 855 invånare (31.12.2011), varav 2 091 473 i huvudstaden Stockholm (31.12.2011).

Pris:
År 2009 kostade
1 liter öl i medeltal 2,37 euro
1 liter vin i medeltal 9,9 euro

Totalkonsumtion:
År 2009 var den registrerade konsumtionen 9,4 liter ren (100%) alkohol per invånare 15 år eller äldre.
I diagrammet nedan framgår hur alkoholkonsumtionen i Sverige förändrats under de senaste 30 åren.

 

Till början.

 

Alkoholpolitik

Med sin alkoholpolitik vill Sverige bekämpa alkoholrelaterade skador och värna om folkhälsan. Traditionellt sett har detta skett med hjälp av höga skatter och restriktiv tillgänglighet på alkoholdrycker, men bland annat EU-medlemskapet har försvagat dessa mekanismer.

Sverige började redan på 1860-talet att använda sig av ett sorts system med lokala monopol. 1917 introducerades det såkallade Bratt systemet som baserades på ransonskort som kom att gälla ända fram till 1955 då det statliga monopolet Systembolaget grundades. Samtidigt grundades Vin & Sprit, ett bolag som fick ensamrätt på att producera starksprit samt ensamrätt på import av alkoholvaror. Under 1960-talet fick mellanöl börja säljas i affärer och åldersgränsen för alkohol sänktes till 20 år.

Sverige blev medlem i EU 1995 och tvingades likt Norge och Finland att se över sin alkoholpolitik. Vin & Sprits monopol på import, export, tillverkning och partihandel avskaffades. De höga skatterna har alltid varit en hörnsten i Sveriges alkoholpolitik men deras betydelse och effekt har successivt minskat i och med bland annat de höga införelsekvoterna av alkohol från andra EU länder. Det såkallade "Rosengren- målet" kom att upphäva förbudet för privatpersoner att importera alkohol för eget bruk över tex. internet år 2007, fastslaget av EG domstolen.

Förebyggande av alkohol och drogproblemen i Sverige delas upp på flera institutioner. Socialstyrelsen handhar missbruksfrågor och folkhälsofrämjande över lag, medan Statens folkhälsoinstitut, FHI, har fyra alkoholrelaterade mål de främst kämpar för:


1. Följa upp den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador
2. Utveckla och sprida metoder och strategier inom det alkoholförebyggande området
3. Främja tillgången till statistik av god kvalitet
4. Svara för central tillsyn enligt alkoholagen och tobakslagen.
FHI har bland annat publicerat en rapport som heter "Vilka skulle effekterna bli om Systembolagets detaljhandelsmonopol avskaffades?" år 2008. (Se länk till höger.) Dessutom driver FHI webbplatsen "Alkoholhjälpen" , en självhjälpssida.

Även alkoholmonopolet Systembolaget uppmärksammar alkoholproblemen och lanserar med jämna mellanrum anti-alkoholkampanjer och reklamer. Dotterbolaget IQ uppmanar också till ett lite intelligentare alkoholbruk med hjälp av kampanjer, filmer och projekt. Bland annat har IQ projektet skapat filmen/reklamen "Rus" som visats på nationell Tv och i samband med bioföreställningar.

Till början.

 

Alkoholkommittén

Alkoholkommittén svarade mellan åren 2001 och 2007 för samordning och genomförande av insatser på nationell nivå. Alkoholkommittén lades ned vid årsskiftet 2007-2008. Samordningen blir kvar på regeringskansliet medan ansvaret för att genomföra handlingsplanerna läggs på berörda myndigheter. Inom socialdepartementet har man tillsatt ett ANT-sekretariat på fyra personer som skall arbeta internt och fungera som sekretariat åt SAMANT, en ny interdepartemental arbetsgrupp, och ANT-rådet som skall ha ungefär samma sammansättning som Alkoholkommittén.

Alkoholkommittén tillsattes med uppdrag att samordna insatserna på nationell nivå för att förebygga alkoholskador och att i samspel med kommuner och landsting stimulera insatserna på regional och lokal nivå. Kommittén skulle också i vissa delar svara för genomförandet av den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador.

Kommittén hade också i uppdrag att svara för information och opinionsbildning nationellt och att genomföra seminarier, konferensserier etc. med syfte att förankra innehållet i planen och stimulera utvecklingen av olika verksamheter. I arbetet samverkade kommittén med berörda myndigheter, kommuner, landsting, intresseorganisationer, ideella föreningar, folkrörelser, branschorganisationer, företag, m.fl. kring bruk av alkohol, dess risker och skadeverkningar. I uppdraget sades också att kommittén bör ha det övergripande ansvaret för att intentionerna i handlingsplanen genomförs.

Utgångspunkten för kommitténs arbete var de prioriteringar som gjorts i den nationella handlingsplanen. Särskilt prioriterade delmål enligt handlingsplanen var att: – ingen alkohol skall förekomma i trafiken, på arbetsplatser eller under graviditeten, – åstadkomma en alkoholfri uppväxt, – skjuta upp alkoholdebuten, – minska berusningsdrickandet, – åstadkomma fler alkoholfria miljöer, – undanröja den illegala alkoholhanteringen.

Möjligheterna att begränsa alkoholens tillgänglighet genom nationella åtgärder har minskat. För att motverka att denna försvagning av de nationella politiska instrumenten leder till ökade alkoholskador krävs en förskjutning mot lokala insatser. Det är meningen att kommunerna framöver därför kommer att spela en viktigare roll än tidigare då det gäller att utveckla och samordna insatser för att förebygga alkoholskador inom samtliga områden såväl när det gäller att begränsa tillgången på alkohol som att minska efterfrågan.Huvudinriktningen för kommitténs arbete var således att i samspel med kommunerna och landstingen stimulera utvecklingen av målinriktade och samordnade insatser på kommunal nivå, och att stimulera ökad samverkan mellan olika lokala aktörer. Kommittén skulle också arbeta för att få till stånd stödinsatser för riskgrupper och individer med riskbeteende, vård- och behandlingsinsatser, information och opinionsbildning på kommunal nivå. Kommittén skulle vidare stimulera kommunerna att utveckla samarbetet med polismyndigheten för att motverka illegal alkoholhantering. Kommittén hade som uppdrag att i sitt arbete särskilt uppmärksamma ungdomars villkor och situation ur ett alkoholskadeförebyggande perspektiv. Det var i detta sammanhang angeläget att ungdomar aktivt involveras och ges möjlighet till inflytande över utformningen av såväl kommitténs som de lokala aktörernas insatser riktade till ungdomar. Kommittén skulle också stimulera samverkan mellan kommunerna och landstingen så att de ger adekvat stöd till barn som behöver det och ökar sin information om skadligt drickande till storkonsumenter och personer med riskbeteende.

Kommittén genomförde olika seminarier och konferensserier som syftade till att förankra innehållet i handlingsplanen och stimulera utvecklingen av olika verksamheter som ligger i linje med handlingsplanen. Kommittén spred information om goda exempel på verksamheter inom olika områden, stimulerade utbildningsinitiativ m.m.

För att öka allmänhetens kunskap om individuella risknivåer vid alkoholkonsumtion och om vilka skador hög alkoholkonsumtion kan medföra och för att öka allmänhetens förståelse för den alkoholpolitik som förs har kommittén svarat för viss information och opinionsbildning på nationell nivå. Nationella opinionsbildande insatser är ett viktigt stöd för det lokala arbetet och kommittén utformade därför informationsinsatserna i samverkan med kommuner, landsting, frivilligorganisationer, ungdomsorganisationer och branschorganisationer.

En viktig uppgift för kommittén var att samordna insatserna på nationell nivå så att den nationella handlingsplanen genomförs på ett samordnat sätt och så effektivt som möjligt. Kommittén skulle ha ett könsperspektiv i sitt arbete och uppmärksamma de skilda behov av insatser som föreligger för kvinnor respektive män.

Källa: Socialdepartementets kommittédirektiven

Till början.

 

Alkoholpolitik efter 1990

De instrument som den svenska alkoholpolitiken använt har ett efter ett tagits bort eller försvagats sedan EU-inträdet.

Införseln från utlandet växer och därmed blir Systembolaget trängt, särskilt i södra Sverige där försäljningen sjönk med 20 procent år 2004 jämfört med ett år tidigare.

Innan Sverige gick med i EU 1995 var införsel av alkohol som fritt fick föras in begränsad till 1 liter sprit, 1 liter vin och 2 liter starköl per resa. Fem statliga monopol hade hand om alkoholhanteringen: tillverkning, import, export, grossisthandel och detaljhandel. Tillsammans bidrog införselregler och monopolen till en begränsad tillgänglighet på alkohol och man kunde uppehålla hög prissättning.

Resultatet av förhandlingarna inför EU-inträdet blev att Sverige fick ha kvar ett av fem monopol, det vill säga detaljhandel. Vad gäller införselreglerna fick Sverige ett undantag från att införa EU:s regler. Det skulle ses över efter två år. 1996 förhandlades det svenska tvååriga undantaget om med EU-kommissionen och Sverige fick ett fortsatt undantag, denna gång på fyra år. Men fyra år senare, år 2000, ansåg man i EU att undantaget skulle slopas. Den svenska regeringen hade tolkat avtalet från 1996 så att Sveriges undantag skulle fortsatta att gälla framgent, men EU-kommissionen avfärdade den tolkningen och menade att undantaget måste upphöra. Vid detta skede gav regeringen upp motståndet och gick med på att fram till år 2004 avveckla införselbegränsningarna, och därmed möjligheten att behålla priset som ett verktyg i alkoholpolitiken.

Den svenska regeringen har år 2005 framfört åsikten om att en sänkt spritskatt kunde utgöra ett effektivt verktyg för att styra konsumtionsbeteendet och minska på den privata införseln av alkohol. Statsministern lade på sensommaren 2005 fram en önskan om att det skulle tas ett snabbt beslut i frågan.

---

Läs mera om den svenska alkoholpolitiken under 1990-talet:

"Den tändande gnistan till det pågående svenska alkoholprogrammet var en dramatisk konflikt mellan EU och Sverige.", skriver Thomas Karlsson och Christoffer Tigerstedt i sin artikel om Sveriges och Finlands alkoholpolitik under 1990-talet.

Artikeln ger en utmärkt inblick i svenska och finländska alkoholpolitiska beslut och är publicerad i Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 6/ 2003.

Till början.

 

Alkoholpolitiken under 1900-talet

Under senare delen av 1900-talet har svensk alkoholpolitik varit präglad av generella restriktioner. Den teoretiska ramen har bl.a. utgått från den så kallade totalkonsumtionsmodellen, som binder samman den totala alkoholkonsumtionen med alkoholskadornas omfattning.

Det övergripande målet har varit att begränsa den totala konsumtionen. Viktiga inslag i denna politik har varit en begränsad tillgång till alkohol och höga priser. För att uppnå detta har man strävat efter att genom statliga monopol begränsa privata vinstintressen när det gäller produktion, import, export, distribution och detaljförsäljning av alkohol. Den starka statliga styrningen tillsammans med höga skatter bidrar givetvis till ideologiska spänningar kring alkoholpolitiken. Detta har till en del kunnat motverkas genom ett "vetenskapliggörande" av politiken med totalkonsumtionsmodellen som en mycket viktig komponent.

Under 1900-talets sista årtionden har mycket hänt på det alkoholpolitiska fältet. Totalkonsumtionsmodellen har ifrågasatts från flera håll. Inom alkoholforskningen har det hävdats att dryckesmönster kan vara lika viktiga som totalkonsumtionen. Rön enligt vilka måttligt intag av alkohol är bra för hälsan har också presenterats. Inom vård och behandling har Anonyma Alkoholister haft stort inflytande med sin sjukdomssyn, vilken åtminstone i viss mån begränsar legitimiteten för generella restriktioner. Ideologiska argument såsom att generella restriktioner omyndigförklarar medborgarna är i sig inte nya, men de har fått ett nytt uppsving i en nyliberal tid och genom den fokusering på friheter som skett i EU-debatten. Utöver de utmaningar som skett från teoretiska och ideologiska utgångspunkter, har även frågan om den praktiska möjligheten att föra en nationell politik i ett globaliserat världssamhälle aktualiserats Det framgår här tydligt att den svenska alkoholpolitiken utformas i ett spänningsfält där olika aktörer har olika intressen, vilka inte går att neutralisera genom att hävda att alkoholpolitiken bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Medlemskapet i EU har med andra ord aktualiserat nya begränsningar för en nationell alkoholpolitik. Förändrade införselregler antas leda till en ökad legal införsel av alkohol, som kommer att påverka dryckesmönstren. Det har dessutom hävdats, att den ökade trafiken mellan länderna i kombination med minskade kontrollmöjligheter skulle öka smugglingen

(Källa: Kalle Tryggvesson & Börje Olssons artikel "Dryckespolitik eller politisk dryck?" i Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 1/2002)

Till början.

Senast uppdaterad

2014-02-06

Nyckelord

  • Alkohol och narkotika

Nordens Välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet